det är ju trevligt att skriva så nu börjar jag på riktigt

1kommentarer

Jag har varit i Paris nu i elva dagar. Det har gått fort och det känns som jag bott här läge. Kanske alltid. Det är en konstig känsla. Jag känner mig nästan som hemma.

Första veckan var lugn. Kai var sjuk och jag precis hitkommen. Jag hade direkt en intervju på franska. Det var mest dem som berättade om anställningen. Det kändes bra, men det hade bara en tjänst att erbjuda. Inte till mig. Sen var det inte så mycket mer på det språket. En del svenskar här såklart. Skönt det med faktiskt. Vi var ute med mina kusiner som var här på besök. Och hade minikalas här med franska gäster. Svårt att vara med i konversationer. Blir mest att jag försöker sitta och försöka ta in vad de säger. Vill väldigt gärna kunna delta.

Veckan som gått har jag varit duktig med jobbsökande. Gått på möten. Suttit själv på café och med andra. Det är fint. Fint i staden. Eftermiddagarna på en bar med ett glas vin kvällarna på en annan.

I morse hade jag en telefonintervju med mitt framtida drömjobb. Det är otroligt att de ens ville kontakta mig. Ännu mer otroligt att de vill att jag ska komma och träffa dem för en intervju. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen med mina känslor. Dem är överväldigande. Det är härligt och läskigt på samma gång. Jag vet inte om jag vågar vara glad. Men jag får nog det, går det åt skogen så har jag fått en chans att försöka. Bara det är fint.

1 kommentarer

Emy

18 Feb 2013 09:23

Håller tummarna ✊

Kommentera

Publiceras ej