...till Paris

Fy fan, vaknade i morse med en hals tjock som en tegelsten. Opassande. I morgon är ju dagen jag väntat på i två veckor, min intervju. Ska försöka klura ihop lite bra saker att säga trots ett degigt huvud. Försöker snabbkurera mig under dagen, ingen tennis ikväll.De ringde precis från restaurangjobbet, jag ska in i veckan och lämna dossier - id kort, bankpapper och ett carte vital som jag inte har ännu, sen kan jag börja jobba redan nu på fredag. woop wop

 

 

 

 

 

 

Idag har jag och kajan spelat tennis. Superkul, vi var duktiga. Banan ligger fem minuter här i från och en timma kostar 4,5 euro. Som hittat! Intervju igen på fredag för den andra Exki restaurangen. Är lite osäker på vad jag ska säga till dem, men det får lösa sig som det vill.

Ikväll är jag ensam hemma, det är ganska så fridfullt. Jag ska sätta på ett avsnitt Desperate Housewives dubbat till franska, det är grymt. pussochhej

Jag har varit i Paris nu i elva dagar. Det har gått fort och det känns som jag bott här läge. Kanske alltid. Det är en konstig känsla. Jag känner mig nästan som hemma.

Första veckan var lugn. Kai var sjuk och jag precis hitkommen. Jag hade direkt en intervju på franska. Det var mest dem som berättade om anställningen. Det kändes bra, men det hade bara en tjänst att erbjuda. Inte till mig. Sen var det inte så mycket mer på det språket. En del svenskar här såklart. Skönt det med faktiskt. Vi var ute med mina kusiner som var här på besök. Och hade minikalas här med franska gäster. Svårt att vara med i konversationer. Blir mest att jag försöker sitta och försöka ta in vad de säger. Vill väldigt gärna kunna delta.

Veckan som gått har jag varit duktig med jobbsökande. Gått på möten. Suttit själv på café och med andra. Det är fint. Fint i staden. Eftermiddagarna på en bar med ett glas vin kvällarna på en annan.

I morse hade jag en telefonintervju med mitt framtida drömjobb. Det är otroligt att de ens ville kontakta mig. Ännu mer otroligt att de vill att jag ska komma och träffa dem för en intervju. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen med mina känslor. Dem är överväldigande. Det är härligt och läskigt på samma gång. Jag vet inte om jag vågar vara glad. Men jag får nog det, går det åt skogen så har jag fått en chans att försöka. Bara det är fint.

Jag har skickat iväg några CV:n över nätet och de ringde i morse från Zara, men samtalet bröts. Det var det. Dem har inte ringt upp igen.

 

Men så har jag en intervju, om två veckor. På mitt drömjobb. Intervjun kommer vara helt och hållet på franska. Herregud!! Galet glad, härligt, rädd. On verra.

 

Vindrickandet och de trevliga middagarna fortsätter. Nu är det helg! Kvällen bjuder på apéro. Från och med nu kan jag inte engelska, tror ja.

Jag har skickat in en ansökan till en lunchmatkedja i Paris, motsvarande Panini. Nu har de kontaktat mig och vi har bokat in ett möte i början av februari. Antagligen tror de att jag pratar relativt bra franska redan, vilket inte är fallet. Att gå på intervju, på franska, känns lite som om jag tagit mig vatten över huvudet. Men för att jag faktiskt ska lära mig språket och få ett jobb så har jag inte så mycket val. Det värsta som kan hända är att de spottar mig i ansiktet och kastar ut mig med huvudet före, eller i alla fall skrattar åt mig när jag gått. Båda får vara okej.

Det är i vilket fall som helst på tiden att jag köper mig en enkelresa till Paris!

 

Nu har jag sagt upp mig! Direkt infinner sig en hel del rädslor och osäkerhet inför framtiden. Men också så mycket bubblande förväntningar - taggad på livet. Helgen kommer bestå av jobb och ingen alkohol, punkt. Känns skönt och bra.

Från första februari och en och en halv månad framåt har jag och min vän en lägenhet i Paris. Det känns så otroligt skönt att ha något att ta på, det är inte längre bara lösa tankar och ideer. Det kräver dessvärre att vi hittar något mer permanent att bo i under den här tiden, men det får lösa sig som det vill. Det fina är att jag kan förbereda mig för flytten redan nu, så i morgon säger jag upp mig på jobbet.       

                                                       

 

 

Julfröjden avbröts av en fet utgång som varade enda in på småtimmarna. Skakade rumpa till Vänner & Bekanta och drack rödvin tills morgonkvisten. En skön bakisdag som skulle avslutas med en släktmiddag vilket tillslut blev till en ny fylla. Jag tror jag skulle må bra över att se över mina vanor lite.

 

Jag befinner mig i ett vinterland, i en stuga, framför brasan. Julstämmningen är på topp och allt är som det ska vara. Jag har precis skickat in mitt CV till H&M i Paris. Det är svårt det där med att skriva på ett språk man inte behärskar. Men med lite hjälp har jag nu, med en halvtaskig franska, fått ner mitt liv på ett A4. Resten lämnar jag åt slumpen.