Wopi, i morgon står klockan på 05.35. Första dagen på nya jobbet!
Sen får jag träffa mamma som anländer i morgon! Å vad roligt.
Intervjun avklarad, känns skönt att det är gjort. Nu glömmer jag att jag varit där. Jag hade övat en del, läst på om företaget. Men inget av det fick jag användning för. Minst tjugo frågor på franska. Svårt att förstå och svårt att svara. Men jag är nöjd och glad över min insats!! Hej
Fy fan igen, den fina lägenheten som vi kollade på igår får vi inte. De hörde av sig precis och ville bara ha en som bor där, vi är en för mycket alltså.
Mycket som händer nu pendlar från nervöst, spännande och med stora förväntningar - till besvikelse. För att börja om från början igen och hoppas på nytt. Ny lägenhet eller nytt jobb.
Samtidigt rinner tiden iväg, två veckor, sen är vi hemlösa.
We love art ordnade fet klubb igår. Vi var där och skakade rumpa hela natten, till en vy över parisetornet, episkt!
Lägenheten vi kollade på var ett rum för 1200e i månaden exklusive el. Det var lite saftigt va. I morgon ska vi titta på en annan.
Wop wop, igår var vi på vernissage hos en superduktig tjej som ställer ut sin konst. Häftigt.
I morse var jag på intervju igen för lunchrestaurangen. Var inte riktigt stabil och tror att det finns risk att jag sumpade det hela. Frågor om vad jag gör bra och dåligt blev riktigt trassligt att svara på med min franska. Hade dock gärna jobbat där, det är längre bort men slipper jobba helg och kan börja nio i stället för sju, i alla fall vissa dagar.
I morgon ska vi gå på lägenhetsvisning!
Jag har varit i Paris nu i elva dagar. Det har gått fort och det känns som jag bott här läge. Kanske alltid. Det är en konstig känsla. Jag känner mig nästan som hemma.
Första veckan var lugn. Kai var sjuk och jag precis hitkommen. Jag hade direkt en intervju på franska. Det var mest dem som berättade om anställningen. Det kändes bra, men det hade bara en tjänst att erbjuda. Inte till mig. Sen var det inte så mycket mer på det språket. En del svenskar här såklart. Skönt det med faktiskt. Vi var ute med mina kusiner som var här på besök. Och hade minikalas här med franska gäster. Svårt att vara med i konversationer. Blir mest att jag försöker sitta och försöka ta in vad de säger. Vill väldigt gärna kunna delta.
Veckan som gått har jag varit duktig med jobbsökande. Gått på möten. Suttit själv på café och med andra. Det är fint. Fint i staden. Eftermiddagarna på en bar med ett glas vin kvällarna på en annan.
I morse hade jag en telefonintervju med mitt framtida drömjobb. Det är otroligt att de ens ville kontakta mig. Ännu mer otroligt att de vill att jag ska komma och träffa dem för en intervju. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen med mina känslor. Dem är överväldigande. Det är härligt och läskigt på samma gång. Jag vet inte om jag vågar vara glad. Men jag får nog det, går det åt skogen så har jag fått en chans att försöka. Bara det är fint.
Ut och söka jobb!
+ en vecka i Paris nu!
Jag har installerat mig så mycket som det går, trots att jag fortfarande lever i min resväska. Jag har franskt nummer och ett metrokort. För att få en bank behöver man en el räkning, och tvärtom. -sitter lite i klistret där. Men nyckeln till en toppenfin lägenhet har vi. I alla fall en månad till.
Leta boende, leta jobb. Dricka vin och kaffe. Mysiga middagar och trevliga sällskap.
Helgen i Berlin har varit episk! En perfekt början på min resa med de finaste vännerna.
Jag är kär i den skönt slitna staden. Dess kaféer, barer och gator. Med de spårade elektroklubbarna och billiga priser. Lätt att träffa människor, trots att det varit få tyskar. Spikat att det blir en till resa dit, när vi slipper frysa stjärten av oss!
Jag åker nästa vecka. Börjar blir lite nervös. Mycket att göra, men vet inte riktigt vad